Jag var hos min kurator idag och hon berätta en del hur hon tror jag är och varje ord stämmde in så jävla bra på mig. Jag har bara tagit hand om alla andra och aldrig focuserat på mig själv. Jag har inte ens bearbetat mina olika sorger. Inom kärleksförlust och dödsförlust. 

 

Idag så fråga hon om jag ville gå med i en gruppterapi där man jobbar mycket mer med sig själv i en grupp. Men jag sa att jag får se vad min chef säger för det är vid tre tiden varje torsdag och som timanställd blir det svårt. 

Och då sa hon men då tänker du inte på dig själv om du ska vänta på att din chef ger klartecken..

Men jag skulle få lite tid att tänka på det. 

 

Jag har varit väldigt nere nu en tid..och känner mig fett ensam. Känns som alla mina närmaste tjejkompisar bara glider ifrån mig eller jag dem.. 

Och jag pallar inte förlora fler folk i mitt liv. 

Asså jag är så nere att jag börjat spy på kvällarna igen och gråter mig till sömns.. 

 

Jag är så förvirrad och vilsen att jag inte ens ser hur jag ska komma ur detta.