I had it and now I lost it

Har ni någonsin haft den kärleken att när du väl träffar din kärlek vill du inte vara någon annan stans, utan bara i hans famn och du bara önskar att alla sekunder som gick skulle gå långsamare? För att just där känner du dig trygg och inget kan göra en ont. 
Eller att det verkligen gör ont i en för saknaden är så stor, varje gång ni är ifrån varandra?  
Eller när han ger dig den blicken så vet du att du är hans och det är bättre än orden "jag älskar dig". 
Jag hade honom. Jag hade det. Och fy Fan vad det gör ont varje dag. Det går inte en dag utan att mina tankar hamnar på honom om och om igen och jag kan inte fatta att jag fortfarande känner såhär efter mer än ett halv år efter. Dem säger tiden läker sår men Fan..måste det ta sån tid!? 

Kommentera här: