Hatar att förlora kontakten med folk. Att man är super nära sen på grund av massa olika anledningar har man aldrig tid att träffas, eller man har bråkat för många gånger. På något sätt förlorar man kontakten. 

Jag tycker det är sorgligt. När jag tänker på hur många jag förlorat blir jag ledsen. Alla minnen man hade med vänner blir ett kallt hej på bussen. 

Betydde man så lite? Betydde dem så lite för en? 

 

Jag är ändå glad för Gisela är den enda som verkligen varat. Även när man hade pojkvän och aldrig tog tid för vänner så fanns hon ändå där. 

Vi har varit vänner så sjukt länge och upplevt så mycket tillsammans.

 

Är lite ledsen för fick nyligen veta att Pillan ska antagligen flytta till Stockholm. Antingen kunde hon sluta och inte ha något jobb eller så kunde hon följa med sitt företag till Stocholm och bli chef. 

Jag är väldigt sugen på att hänga med henne till stockholm. Söka jobb där och dela en lägenhet med henne. 

 

Men en sak i taget.