Tror faktiskt min pappa tittar ner på mig ibland. För alltid när jag mår som sämst och saknar pappa. Vänder det för mig. Något bra händer. Har fått mer timmar på jobb och har varit så nere både över pappa och körkortet. 

 

Men idag har faktiskt varit en bra dag. Så vet inte varför jag känner som jag gör. Men jag känner mig väldigt ensam. 

Gamla minen dyker upp. Och saknaden är stor. Det är så mycket i mitt huvud. Ända gången man verkligen slappnar av är när jag dansar eller tränar. Vilket är inget jag fick gjort idag. 

Som ni ser på bilderna måste jag färga håret pronto!